Exempel

Orsaker: Bl a inkompensation, lungemboli, pneumoni, lungmetastaser, ascites, pleuravätska, anemi, ångest.
OBS! Andnöd är inte lika med syrebrist! Man kan ha grav hypoxi utan andnöd men också kraftig andnöd utan hypoxi.
Terapin ska om möjligt vara riktad mot orsaken.

Symtomatisk terapi:
- Morfin i form av 10-30 mg långverkande morfin x 2 om ej Morfin tidigare. Öka dygnsdosen 30-50% om patienten redan står på morfin.
- Bensodiazepin. T Sobril 10-25 mg x 2-3 vid regelbunden medicinering. T Stesolid 5 mg ½ -1 vid behov. T Temesta eller Xanor kan också användas.
- Syrgas först efter noggrann värdering: Föreligger symtomgivande hypoxi? Blir syrsättningen och symtomen bättre vid syrgastillförsel? Blir andnöden sämre när syrgasen tas bort? När alla frågorna besvarats med ja är syrgasterapi indicerad. PCO2 bör kontrolleras så att patienten inte har tendens till koldioxidretention.
- Cortison i form av T Betapred 4-8 mg/dygn kan hjälpa vid lymfangitis carcinomatosa.

Vid svår ångestattack i samband med andnöd kan man ge injektion Dormicum (midazolam) 2,5 – 10 mg i.m. i musculus deltoideus alternativt i.v. eller s.c. tills patienten blir tillräckligt sederad.
Viktigt är allmänt lugnt bemötande. En bordsfläkt som ger en ström av luft mot ansiktet kan upplevas lindrande. Halvsittande eller sittande kroppsställning likaså. Försök att få patienten att sänka axlarna, bukandas lugnt mot delvis slutna läppar och att ta kontroll över ångesten så att den inte driver på andnödskänslan ytterligare.

Hjälp patienten prioritera vad den begränsade orken ska användas til

Trötthet, yrsel, konfusion, huvudvärk, frusenhet, andnöd är några symtom som kan ses vid lågt blodvärde.

- Blöder patienten? Kontrollera urinsticka, F-Hb.
- Lågt järn? (S-Fe lågt, och S-TIBC högt! S-Ferritin lågt) 
- Saknas tillräckligt med B-12 eller folat?
- Hemolys? (Lågt haptoglobin?) Sekundärt till läkemedel, infektion?
- ”Naturligt” lågt Hb sekundärt till inflammatorisk sjukdom?
- Benmärgssuppression p g a onkologisk behandling? 
- Benmärgssuppression p g a cancersjukdomen? (Cellinfiltration, expansiv skelettmetastasering).

Vid blödning kan man symtomatiskt prova behandling med  
T Cyklokapron eller T Tranon 500mg 1-2 x 3. Bör dock undvikas vid makroskopisk hematuri p g a risk för blåstamponad sekundärt till koagelbildning. Blodstillning via palliativ kirurgi, sklerosering, strålning eller ”coiling” (via interventionell radiologi) eftersträvas.

Har patienten symtom som kan relateras till det låga blodvärdet bör man prova att ge transfusion med 2 enheter blod och därefter utvärdera om patienten erfarit någon positiv subjektiv effekt. Optimalt Hb-värde får bedömas individuellt men kan i vissa fall ligga upp mot 120 g/l.

Efter en viss punkt i patientens palliativa sjukdomsförlopp verkar ytterligare Hb-förhöjning vara helt utan subjektivt märkbar effekt. I dessa fall bör Hb-kontroller och transfusioner helt upphöra.

Vid behov av transfusioner varje månad eller oftare kan man överväga försök med erytropoetinbehandling. Förväntad överlevnad bör vara mer än 2-3 månader då effekten (≈50% av patienterna svarar) kommer efter en månad. Vid utebliven effekt kan dubbel dos under ytterligare en månad prövas. Aranesp, Eprex, NeoRecormon är exempel på tillgängliga preparat. Alla kan ges med hela veckodosen 1 gång/vecka.